I början var hiphop inget annat än en positiv rörelse för dem i en negativ kamp. Slagarna var smittsamma men enkla, rimmen var elementära men ändå djupa. Pionjärerna inom hiphopkulturen gav stadscentrumen en gåva. En gåva som var tänkt att användas som plattform för fattiga och hopplösa! Hiphop var något rent och oskyldigt som inte var avsett att

kommersialiseras och inte heller skulle missbrukas med svordomar och vulgariteter. Jag undrar ofta vad pionjärerna i denna bransch tycker när de ser att deras gåva inte bara missbrukas utan också försummas och säljs till högstbjudande. Hiphop är i ett skede där det är lika framgångsrikt som det någonsin har varit, men de människor som har följt det sedan början är inte glada fasadmålare i västerås.

Låt möta det! Pengar är slutresultatet i varje företag. Oavsett om det här företaget har rena avsikter eller inte, kommer det i slutändan att bero på hur mycket intäkter just det företaget har genererat. Den svåraste aspekten av allt detta är att försöka vårda en konst och hålla den ren samtidigt som den fortfarande skapar intäkter. Detta är mer uppenbart i musikvärlden

som helhet men mer i hiphop än något annat konstnärligt område. Ärligt talat målar en målare! Ingen kan diktera en målare vad det är exakt som de ska måla den dagen. Om du är bekant med affärer kanske du har hört talas

om ett begrepp som kallas utbud och efterfrågan. Den säger att för att få en produkt att leverera till samhället måste det finnas en efterfrågan på den. Hiphop har åkt skridskor på en halt med den här frågan under mycket lång tid och det har kommit till den punkt där artisterna själva kan känna att de har kontroll, men i själva verket är de bara marionetter som styrs av strängar.

Vad har hiphop blivit? Om du skulle slå på din radio eller tv skulle du upptäcka att inte bara de flesta hiphop -videor liknar varandra utan det lyriska innehållet är också ganska likt. Om de inte pratar om kvinnor på ett nedsättande sätt talar de om hur mycket pengar och bilar de har. Du frågar förmodligen vad problemet här är eftersom de borde få uttrycka sig. Faktum är att hiphop skapades som en ren konstform. Folk skulle bli

chockade över att veta att de bilar och smycken som hiphop -artistsporten i deras videor faktiskt hyrs ut! Ja, du läste det rätt. De äger inte det, och de lever inte heller den livsstil de pratar om. De har gjort det som en gång var rent till en fasad. Du kanske frågar hur det är möjligt att en hel bransch inte har något annat att säga. Det är där det mesta av samhället har fel. Det

finns många hiphopartister där ute som gärna pratar om något positivt men plattformen finns inte längre. Musikindustrin har gjort det så att om du inte levererar vad de tycker att publiken kräver (sex, fåfänga och våld) så kommer du inte att sälja. Därför blir det verkligen ingen med något innehåll som blir signerad vilket resulterar i att de inte har en lika spelkänsla att bli hörda.